Sexualitet på Irland del 1

Ett av de stora samtalsämnena på Irland det här året är en rapport kring hur präster och biskopar utnyttjat barn. En äldre man som berättar för mig om sin syn på saken. Han har själv slutat gå i kyrkan trots att han är troende. Det är inte Gud han är besviken på förklarar han för mig utan på de som för hans talan. Så istället för att som förr gå iväg till kyrkan på julaftonskväll så stannar de hemma.

En yngre irländsk man berättar vad han tror om prästerna och biskoparna, något som är en ganska allmän teori här. Han menar att man tar mycket unga män, eller pojkar och för in dem i kyrkans värld. Redan innan de fått utveckla sin sexualitet så tas de bort från alla möjligheter att utforska den. Senare som präster så får de lära sig att det är en synd för dem att vara med kvinnor. Vi måste alltså förstå att för dessa män så är det en lika stor synd att vara med en kvinna som en man. Den kanske enda nära kontakt som de har med någon är den med sina korgossar, pojkar som står under dem i makthierarkin och som ska lära av dem, som står i beroendeställning till prästerna. För prästerna blir det kanske väldigt förvirrande med sin kärlek till pojkarna och prästernas egen sexualitet. Skillnaden mellan kärleken till den som vi vill vårda och ta hand om och den som vi knullar är inte klar för dem eftersom de aldrig får lära sig.

Kanske finns en del i förklaringen i ett maktmissbruk som har väldigt lite med sex att göra, men en del i förklaringen kan vara en samhällsstruktur som understödjer beteendet.  Att kräva avhållsamhet av människor kanske inte är humant. Den äldre mannen som jag pratar med menar att det skulle kännas helt rätt för honom om präster också fick ha en familj, jag säger att visst, så har vi det i Sverige med de protestantiska prästerna. Personligen tror jag att präster blir bättre på att stötta människor om de själva har upplevt hur det är att ha en familj och vilken svårighet och glädje det innebär.

God Jul

Önskas alla fina läsare från Saga om Sexologi.

Under jul- och nyårshelgen skriver jag från Irland.

Sexmissbruk

En i raden av kända män som sägs ha ett sexmissbruk

I förra veckans Debatt (17/12-09) användes begreppet sexmissbruk flitigt, men vad innebär det egentligen och vem är sexmissbrukare?

En organisation som arbetar med sexmissbrukande individer med samma system som Anonyma Alkoholister är SLAA, anonyma sex och kärleksberoende. På deras hemsida finns ett självtest som ska visa på ett eventuellt riskbeteende. Ett sexmissbruk skiljer sig inte från alkohol eller drogmissbruk i annat än att det är sex som missbrukas, men det kan vara intressant att diskutera definitioner och kulturell koppling. På senare år har nämligen sexmissbruk blivit något av ett inneuttryck som ofta förekommer i kvällspress och kändisskvaller. Inte sällan förklaras kända människors otrohet med sexmissbruk och vissa menar att det är en trendig förklaring till ett ganska vanligt beteende. Man kan också fråga sig vad som är ett sexuellt utforskande och vad som är ett missbruk. På SLAA’s hemsida kan man få hjälp att avgöra om ens sexvanor handlar om ett bruk eller missbruk.

Maj-Briht Bergström-Walan skriver i en text om sexmissbrukare att de flesta är män, det är dock kvinnorna som söker hjälp för männens beteende. Hon beskriver också hur ett sexmissbruk inte behöver handla om en fysisk sexuell kontakt med en annan människa, det kan också handla om t ex ett tvångsmässigt porrsurfande eller internetsex. Hon drar en parallell till blottare som en form av sexmissbrukare.

Många gånger har jag läst om kända män som är otrogna gång på gång, inte sällan förklaras deras beteende med sexmissbruk. Jag undrar om inte lika många kvinnor är otrogna och varför deras beteende inte uppmärksammas i lika hög grad. Är de som en man säger i Debatt smartare och blir mer sällan upptäckta? Jag tror att det är viktigt att poängtera att all otrohet inte handlar om sexmissbruk, men viss kanske gör det. Man skulle också kunna se sexmissbruk som en lätt förklaringsmodell till ett beteende som vi inte kan förstå. Jag tror att precis som vi vid viss kriminalitet vill hitta förklaringar i psykisk ohälsa eller sjukdom så letar vi efter sätt att förstå varför någon är otrogen, beredd att lämna sin familj som vi kanske värnar högt själva. Kanske är det väldigt svårt att se att förklaringen kan vara att vi är mänskliga och inte ofelbara.

Jag sökte lite information om kvinnliga sexmissbrukare och hittade ett informationsblad från National Council Information Statement; Woman Sex Addicts angående kvinnliga sexmissbrukare. Författarna förklarar bristen på dem med att kvinnor lärs in i ett annat sexuellt beteende än män. Vi uppmuntras snarare att använda sin sexualitet på ett förförande och manipulativt sätt än på ett rakt och direkt. De menar också att kvinnor i högre grad än män kallar sig kärleks/relationsmissbrukare, trots att det kanske ibland inte alls handlar om ”kärlek” utan snarare om ett behov av psykisk och fysisk bekräftelse som uppnås genom sex. Det blir dock mer accepterat att som kvinna klassa sig själv som kärleksberoende än sexmissbrukare. Som exempel på hur det sexmissbrukande beteendet kan se ut så ger författarna överdrivet flirtande, dans och att göra sig utseendemässigt förförisk, att visa sig naken i fönster, förföra yngre personer, gifta män, chefer och tvångsmässig onani. Många av de här sakerna gör vi varje dag, vi flörtar lite, klär oss så att andra ska finna oss attraktiva och har kanske sexuella relationer som inte riktigt passar in i de sociala normerna. Artikeln betonar det här, hur hårfin gränsen är mellan ett missbruk och ett bruk. Vi får också veta hur många av kvinnorna söker hjälp, men kanske inte direkt för sitt sexmissbruk, det missas ofta. En sak som är lite motsägelsefull är hur väldigt sexuellt aktiva kvinnor möts i samhället, jag läser just nu en text om detta, men kan säga att kanske har vi en lägre toleransnivå för ett kvinnligt sexuellt utåtagerande än ett manligt. Med det i åtanke så borde egentligen fler kvinnor än män klassas som sexmissbrukare.

Den förföriska kvinnan, en social konstruktion?

Så är sexmissbruk en innediagnos? Det går inte riktigt att svara på, för de som verkligen klassar sig som beroende så är lidandet äkta och hjälpen livsnödvändig. Har män en sexmissbruksgen eller är det så att kvinnor av kulturella skäl inte anser sig vara sexmissbrukare i lika hög grad?

Vad kan man då göra om man anser sig ha problem med ett sexmissbruk? Här finns några adresser och telefonnummer

Anonyma Sexuellt Dysberoende, hjälptelefon

073-811 20 76

www.slaa.nu

www.korpberget.com

Korpbergets behandlingshem, tar emot sexmissbrukare.

0612-71 82 80

Han är impotent

I Sydsvenskan i måndags läste jag om hur Malena Ivarsson gett sig ut på turnering med en kampanj som kallas Mannens Bästa angående impotens. Hon åker från stad till stad tillsammans med Eddie Sandström och pratar med män och deras partners om impotens och medicinering. Deras resa skildras i bloggen Mannens Bästa Bloggen. Jag läser några av historierna på bloggen om mötena som de är med om och också om hur Malena berättar om männens impotensproblem som något som tystas ner och inte pratas om. När männen väl söker hjälp så har de ofta försökt själva i flera år att hantera sina problem. De kanske har försökt att förtränga dem eller att beställa naturpreparat på internet för att få bukt med dem.

Jag försökte under några dagar skriva en text om männen och Malena. Det visade sig vara svårare sagt än gjort. När jag ska skriva om impotens så blir det svårt för jag kan inte förstå. Jag försöker, men hittar inte orden för jag vet inte hur männen känner sig och jag har svårt att föreställa mig det. Jag skrev och visade en manlig vän, han sågade och påpekade att jag valt helt fel bild, en bild på en grekisk staty med en kuk som såg lite konstig ut. Han förklarade för mig att det som männen med impotensproblem skulle se i den bilden var sin egen deformerade kuk och må ännu sämre. Utan att tänka på det så hade jag gjort världens tabbe. Jag tänker på hur mina yngre manliga vänner ibland berättat om misslyckade försök till samlag när ståndet svikit dem, men det är ofta med skrattet i rösten och i samband med festkvällar och hemsläp. De återbygger snabbt sitt sexuella självförtroende med någon annan. När blir det då en annan sak? När mannen väntar med att lägga sig för att inte behöva utsättas för fruns kontaktförsök som han inte tror att han kan möta? När han gång på gång erinrar sig att han inte får stånd. Det handlar kanske inte om penetration, det handlar kanske om något mer. Om hur vi känner oss sexiga både känslomässigt och funktionellt. Om hur vi kan känna våra kroppar svara på sexuell stimulering och känna att vi fungerar.

Malena berättar hur impotensen blir extra tydlig för männen i juletider, när det ska mysas och ledigheten kanske känns som ett fängelse. Kanske leder en känsla av misslyckande och dåligt samvete över ståndet som inte infinner sig till dyra presenter och många extra julsnapsar. Vi kan prata om att bredda sex till mer än bara penetration, men en kropp som fungerar sexuellt är ändå lika viktig. Malenas tour är en kommersiell grej för potenshöjande medel. Gång på gång betonas läkemedel som boten. Det är bra, ge männen sitt stånd, men för alla de som inte söker hjälp så måste vi också diskutera hur vi ser på den impotente mannen. Vad vi lägger i begreppet impotent och varför det är så svårt att prata om.

Privatliv, Saga om Sexologi & internet

Jag tänkte att jag skulle utveckla mina funderingar i föregående inlägg lite.

Jag vill börja med att dela med mig av den modell som jag baserade inlägget på. Modellen fick vi presenterade för oss under föreläsningen om sexualupplysning och jag tycker själv att den är mycket användbar. Den delar upp ditt förhållningssätt till dina klienter, i mitt fall mina läsare i tre delar.

Privat -  den delen visar du inte. Ditt privatliv och privata förhållningsätt till sex är inte intressant för ditt arbete, det är idéerna eller klienterna som ska stå i fokus och du får inte ta över situationen. Du kan däremot gärna låta din personlighet lysa igenom, men i ex sexualupplysning så innebar en professionell attityd att du inte delar med dig av ditt eget sexliv. Blir inte det tråkigt då? Nej, jag använder mig t ex flitigt av mina vänners idéer och erfarenheter. Att vara personlig för mig ger en djupare inblick i ämnen och gör texterna lite mer levande.

Jag vill ge ett exempel när gränserna privat, personlig och professionell blev lite svåra att se. Under vårt erotikparty som jag tidigare skrivit om så togs det en massa foton. Jag sa redan från början att jag inte ville att några foton där jag håller i sexleksaker skulle publiceras på Facebook. Det är enormt viktigt för mig att inte blanda in min egen sexualitet i mina texter. Givetvis blev det en diskussion kring mitt beslut och det kan jag absolut förstå. Tjejerna var ju vana vid att jag pratar väldigt öppet om sex och att just jag var den som fick lite moralpanik och inte ville vara med på bild kändes kanske ganska otippat. Anledningen till att jag vill försöka styra vilka bilder med sexuellt innehåll som finns på mig på internet är mitt framtida yrkesval. Om jag ska jobba med utsatta människor så vill jag inte att det ska ploppa upp en bild på mig och en dildo som heter päronpung efter en sökning på Google.

Det var jätteskönt är jag skapade gruppen Saga om Sexologi på Facebook för då slapp jag publicera länkarna på mina sida. Visst, det är jag, Saga, som skriver om sexologi, men det är inte mitt förhållande eller mina egna erfarenheter som står i fokus. På sätt och vis har jag skapat något av ett alterego som ni ser ovan.

Många av de bloggar som jag läser kring sexualitet skriver om sig själva. Vad de tycker om, tycker är äckligt, upphetsande eller roligt. Ibland tänker jag att det hade blivit mycket lättare om jag också gjorde det, men jag tror på en funktion i att inte göra det. Jag tror att det handlar om att texterna blir lättare att läsa och diskutera med mig, men det ställer också större krav på mig att undersöka fenomen från  olika synvinklar.

Kanske kan mina sidhuvudsbilder uppfattas som sexiga eller provocerande, men det är jag som styrt hur de ser ut. De är tagna i nyktert tillstånd med en fotograf  (Malin falk) som jag litar enormt mycket på. Det är också ett aktivt beslut att välja dem, inte festfoton från ett erotikparty.

Så på vilket sätt kan vi låta Facebook visa vår sexualitet? Det handlar om ett statement om vem vi valt att leva med, vår sexuella läggning. Det handlar också om ett mer eller mindre sexigt bildspråk. En av tjejerna på festen studerade till jurist, hon kunde förstå mitt tänk om dildobilder. En annan ska bli psykolog och tänkte inte att det skulle kunna påverka henne. För mig blir det lite dubbelt eftersom jag sätter hårdare regler för mig själv än vad jag tycker att man kan kräva av andra. Jag tycker inte att det 2009 ska vara något problem i att manifestera sin sexualitet vare sig man är barnskötare eller jurist. Samtidigt är jag ett fan av att bevara sin professionalitet i mötet med människor då jag tror att den fyller en funktion. Jag kommer antagligen att återkomma till det här ämnet.

Privat, personlig och professionell

Jag läser om Nemo som inte fick jobbet som han blivit lovad på grund av att chefen ansåg det vara olämpligt att han jobbade med barn och bloggade om sex. Nemo skriver om historien i sin blogg och har nu blivit erbjuden ett utbildningsalternativ som plåster på såren, men det verkar inte kunna motsvara det som han blev erbjuden från början.

Jag tycker att hela historien är lite sorglig eftersom jag drivit tesen här i bloggen att vad man gör sexuellt på internet kanske inte påverkar så mycket som vissa vill säga. Som exempel gav jag sexbloggarna och Paradise Hotell. Tyvärr verkar det vara så i Nemos fall att hans privata blogg har spelat in i bedömningen av hur han skulle fungera som professionell. Det är en glädje att läsa barnens föräldrars kommentarer på Nemos blogg angående historien, de vill ha kvar Nemo på sin förskola.

Det inlägg där Nemo pratar om sitt sexliv är inte särskilt explicit och jag tycker att det är mer anmärkningsvärt av chefer att googla blivande anställda än av 22-åriga Nemo att skriva om sina osäkerhetskänslor gällande sex. Jag undrar också vad chefen vill ha för anställda, munkar? Nunnor? Eller kanske en katolsk präst? För att kräva avhållsamhet av sina anställda har ju fungerat utmärkt genom tiderna. Jag raljerar lite, men jag står fast vid att Nemos blogg är hans privatliv och där har chefen inget att göra. Det hade varit en annan sak om Nemo bloggade som yrkesperson, om hans blogg hette Betraktelser från en förskola, men det gör den inte. Jag kan tycka att precis som att man som anställd har en skyldighet att skilja sitt professionella jag från sitt privata så har en chef också skyldigheter. Visst kan man vara nyfiken på sina anställda, men kan man inte hantera informationen så kanske det är bättre att låta bli att läsa bloggarna.

Vill ni stödja Nemo så kan ni skriva på hans namninsamling.

Sex & kärlek

Idén till det här inlägget kom efter att jag fått massage, vid massage så frigörs oxytocin, det är det hormon som ibland får ta smällen när ammande kvinnor inte vill ha sex, men också ett av de hormon som frisätts vid sex. Det fick mig att fundera på vad en känsla är och vad som är biologi.

Jag har läst sexologi parallellt i Malmö och Lund den här terminen, i Malmö har vi inte pratat så mycket om kärlek, men i Lund höll min lärare Magnus Larsson en föreläsning på ämnet. Det första som blir intressant om man ska prata om kärlek på ett vetenskapligt plan är huruvida kärlek går att mäta. Vad är kärlek? Är kärlek ett gäng hormonella processer eller en subjektiv abstrakt känsla?

Jag läste för ett tag sen om en kvinna som var upprörd över att det gick att studera kärlek på universitetsnivå, det var Örebros Universitet som hade kursen och som sexologistudent tycker jag att det är utmärkt. Många människor går runt med sin egna uppfattning om kärlek och förväntar sig att den ser likdan ut som andras, under ett arbete med parrådgivning borde ett kunnande i hur kärlek kan se ut vara helt perfekt. En annan aspekt är något som vi inom sexologin kallar för kärleksideologin, vilken innebär att sex ses som lite finare om det sker mellan människor som är kära. Det är en syn som man kan bära med sig och som kan färga hur man ser på andra människors relationer. Min uppfattning är dock att denna ideologi håller på att förändras, unga människor idag har som jag uppfattat det ett mycket mer avslappnat förhållande till vem man har sex med och kopplar nog inte nödvändigtvis ihop det med kärlek.

Finns det olika sorters kärlek?

Lee delar upp kärleken i sex olika former, vi har

Eros – passionerad kärlek

Ludus – kärlek som spel

Stroge – vänskaplig kärlek

Pragma – praktisk kärlek

Mania – manisk kärlek

Agape – osjälvisk och givande kärlek

Vad har då kärlek med sexualitet och lust att göra? Och varför är det bara vissa kärlekar som kopplas samman med sex? Ett erosperspektiv på kärlek förutsätter någon form av sexuellt samspel medan kärleken till ett barn förutsätter avsaknaden av den. Är då lustkänslorna den kulturella konstruktionen medan kärlekskänslorna finns i biologin? Om man vill knulla med sina vänner, har då kärleken gått över till eros eller kanske måste vi bara separera begreppen totalt. Mina singelvänner berättar hur de måste betona för nya sexpartners att de inte är ute efter den stora kärleken, annars får de inte knulla igen.

Jag letar förgäves i mina kursböcker i sexologi efter ett kapitel om kärlek. Jag har absolut förståelse för att vilja skilja begreppet från sexualitet, men att helt avlägsna det? Jag tror ändå att en massa människor träffar någon som de anser att de är kära i, lever och har sex med den personen. Jag vill veta hur känslan att vara kär påverkar sexualiteten, och jag vill veta hur länge hormonerna fortsätter att utsöndras. Är det någon skillnad på förälskelse och kärlek? Kanske skulle man kunna se förälskelsen som ett förstadie till kärlek, kanske också som en mer egocentrerad känsla än kärlek. I engelskan finns ingen förälskelse, där går de genast på in love (att vara kär). Gör det någon skillnad, har vi då i Sverige en liten prövotid i egenskap av att vara förälskade?

Man Magazine

Här är tidningen ni ska köpa

Foto: Malin Falk

Vad har Slitz och Feministiskt Initiativ gemensamt?

De vill ligga med en feminist.

Feministiskt Initiativ lanserade i dagarna sin kampanj Feminister har bättre sex, Slitz skribent Jensen var inne på samma spår för ett tag sen. Jensen skriver en guide till hur du får ligga med en som han uttrycker det manshaterska. Enligt FI ett hett tips eftersom det då lovar bättre sex. Kanske kan vi se något samarbete här?

Skämt å sido så är det intressant hur ett feministiskt parti närmar sig begreppet sexualitet. Genom historien har feminismen haft lite svårt att gör det utan att fokusera på det negativa. Under 1990-talet handlade det om begrepp som abort, sexuella trakasserier och våga vägra analsex. Ett mer positivt och njutningsrelaterat fokus välkomnas varmt!  Jag har tidigare nämnt sexpositiv feminism. Sen måste jag säga att jag ställer mig lite skeptisk till Gudrun Schymans Newsmill om makt och hur den är skadlig för relationer. Jag tror personligen att just begreppet makt är något som gör många relationer rörliga och levande, men på båda hållen, inte som en enbart patriarkal sak och kanske som en positiv aspekt.

Sen är det något som Gustav också är inne på, nämligen att liggandet med en feminist är lika med att ligga med en kvinna. Både hos Jensen och FI ligger fokus på kvinnor som deras sexualitet. Här saknar jag en diskussion om det inte även kan vara bättre för män att vara feminister och ligga.
Gustav och Elin skriver också om FI’s kampanj.

Sexkrydda i Man Magazine

Idag debuterar jag som sexexpert i tidningen Man Magazine. Det känns otroligt roligt och som en milstolpe på vägen att bli sexolog. Min första fråga behandlar ämnet trekanter och jag tycker att det känns väldigt rätt i tiden. Att ha en trekant eller gruppsex kan man se som ett ärligare alternativ att krydda sitt sexliv med än att vara otrogen. Det är ett sätt att utforska andra sexuella sammanhang utan att ljuga eller föra sin partner bakom ljuset.

Först några begrepp

Swinging

Trekant

Gruppsex

När jag började fundera på trekanter och gruppsex så kom jag att tänka på en artikel i Sydsvenskan för något år sedan. Artikeln behandlade ämnet swingers och fick ett enormt gensvar. Att människor väljer att vara okonventionella i sin sexualitet kanske är mer vanligt än vi tror, kanske är bilden av det konventionella sexet något som vi skapat i tanken. Något av det fina med artikeln i Sydsvenskan är att den skildrar mångfalden av personer som engagerar sig i swingersrörelsen. Det finns alla samhällsklasser och ålderkategorier representerade, inte sällan medelålders par. I artikeln i Sydsvenskan gör de samma reflektioner angående otrohet som jag gör, för dem blir deras swinging ett sätt att inte vara otrogna mot sina partners.

Var kan man då få kontakt med någon att bredda sin och sin eller sina partners sexualitet med? Sajter som svenskaswingers.se, porrigt.se och lustkammaren.se är sådana platser. Många diskuterar erfarenheter av trekanter på internet, här är några forum. Passagen Debatt, Familjeliv, samt Cosmopolitan.

Vad skulle då kunna vara negativt med en trekant eller gruppsex? Könssjukdomar, för det första, känns ju inte som en gjuten konsekvens. Svartsjuka är något som andra nämner, om du är osäker på dig själv så kanske situationen där du är naken tillsammans med din partner med en annan person känns väldigt jobbig. Många beskriver en mycket stark känsla första gången de ser sina partner ha sex med någon annan. En annan del av det hela tror jag kan vara en skamkänsla efteråt. Kanske har man stärkt sig lite med alkohol innan och när ruset försvinner så känner man sig inte lika modig och säker.

Blir det någon skillnad om man är två tjejer och en kille eller två killar och en tjej? Jag och några vänner diskuterade detta. Vi kom fram till att det antagligen handlade mer om individuella skillnader, hur man kände för sig själv och sin partner. Ens självförtroende, även sexuellt, men visst kan det handla om könspreferens också. Det är intressant hur det i Sydsvenskans artikel beskrivs hur mäns sexualitet med varandra tonas ner i swingersammanhangen. Är det så att vi har lättare för kvinnor som har sex än man som har det?

Mig kan ni läsa i varje nummer av Man Magazine (inte på hemsidan än)! Skynda till närmsta affär och köp en nu. Senare idag eller imorgon kan jag dessutom bjuda på lite nya bilder från Malin Falk på vintrig pin up’a.